Det skall vara en gris i år!

Lyckliga grisar har vi ju hört om, men lyckligare än en trädgårdsgris kan man nog inte bli.
Först fick vi alla lära oss hur Mandelmanns gör, släpper lös grisen på de marker som skall användas till odling senare. Grisarna bökar upp, äter upp varenda liten rotbit och gödslar marken som tack för maten.

Sedan fick vi se bilder på de glada grisarna i Högsbo. Det var projekt Stadsjord som tog tillvara samma gamla kunskap och lät grisarna förbereda marken där senare odlingslotter för stadsborna skulle anläggas. Succén var given, grisarna blev snabbt populärast i stadsdelen.

Nu på mässan Nordiska Trädgårdar fick vi hälsa på Tage Andersens charmiga hängbuksvin. De såg inte ut att vara speciellt imponerade av utställningen, de fnös mest och längtade hem till Gunillaberg tror jag.

Djur och trädgård hör ihop, kan det bli mer tydligt?