Dags för årets cider!

Så, nu har vi pressat de äpplen vi haft på eftermognad i vinterträdgården.
Det var mestadels vildäpplen, plockade i hagar och diken. De har mer beska och karaktär och ger en bättre smak på cidern än vanlig dessertfrukt.
På grund av den solfattiga och sena sommaren var frukten dåligt mogen. En del ville knappt släppa grenen, så det var nödvändigt att låta den eftermogna länge.
Efter pressningen höll den i alla fall 1055 i sockerhalt, vilket får vara godkänt.

 För cirka tre veckor sedan bloggade jag om att jag satt en starter. Dvs jag tog lite av fjolårscidern och tillsatte den till färsk must, för att få igång en jäsning.
Den startade ganska snabbt, och har sedan dess stått i kylskåpet i väntan på att vi skulle få tid att pressa resten av äpplena. Så efter att vi pressat äpplen igår tillsatte jag starterkulturen till musten.
Ca 40 liter blev det.

När man krossar och pressar vinteräpplen är de ofta torra i konsistensen och höga i pektinhalt. Det ger en tjock och grumlig must. För att underlätta att den blir klar kan man tillsätta lite enzym som löser pektinet. Det gör att bottensatsen bildas snabbt.
Musten skall vara rumstempererad, så jag fick vänta över natten innan jag tillsatte enzymet.
Så här såg det ut 12 timmar efter att enzymet blivit tillsatt:

 På ytan av musten har det bildats en fin så kallad "chapeau brun", en brun hatt.
I vanliga fall brukar jag vänta längre, men eftersom hatten redan var så fin  tappade jag om.
Så nu står cidern på två jäskärl och skall flyttas ut i vinterträdgården när jäsningen är igång ordentligt. Där får den sen stå hela vintern i en temperatur runt 5-10 grader. Mer behövs inte.
Inte förrän till våren vet jag hur det har lyckats ......
Skönt att ha detta överstökat innan julen tar upp tiden i köket.

Ha en god jul alla!
Anette

PS: Idag, två dagar senare, är jäsningen i full gång. Nu ställer vi ut jäskärlen i vinterträdgården så de inte jäser för hastigt. En långsammare jäsning spar arom i cidern.