Jagallo Nero, 10 år i köksträdgården.

 

Ibland undrar jag hur länge en sort funnits med mig i odlingen. Då är bloggen och sociala medier en kanonbra minnesbank. Den flikiga palmkålen Jagallo Nero, som jag skrivit mycket om i boken, är faktiskt inne på sitt tionde år nu.

Jag hittade den först hos Camilla Plum i Danmark. Hon säljer ju frö på nätet och är ofta snabb med att ta in nya roliga sorter (som ofta inte är nyframkorsade, men nya i handeln hos oss). 
Jagalla Nero, som hon kallad den då, är en lacinatokål, en palmkål. Det lustiga med den är att den ofta blommar redan år ett, och då med vita blommor precis som bladbroccolin gör (Spigariello, Minestra Nera m fl namn). Det finns källor på internet som hävdar att det i själva verket är en selektion av just Spigariello. Jag skulle inte bli förvånad om de kommer att hamna i samma grupp så småningom, alboglabra-gruppen (daggkål). Dit hör t ex Kailaan. 


Oavsett var den botaniskt tillhör så är det en jättebra sort till köksträdgården, och särskilt i en potager. Den är så väldigt dekorativ, bildar nya bladskott hela säsongen och är mycket god att både koka och steka.
Min favoriträtt med Jagallon är nog vanlig enkel pasta med skott stekta i olivolja och vitlök bara. Enkelt och rättfram, precis som med Spigariellon.

En annan fördel är att kålfjärilen har svårare att sätta sina äggsamlingar på de krusiga bladen, så den klarar sig bättre från angrepp än vanlig palmkål. 

De första åren var den svår att få tag i, men nu finns den hos många fröfirmor även i Sverige.

En liten påse har följt med som bonus till de som köpt bok direkt av mig, så jag gissar att vi får se den i många köksland till sommaren.
Tagga inläggen #jagallonero och dela gärna med er av idéer till mat sedan!

God odling!

Fyra sorters palmkål/spigariello.
Nere till vänster vanlig slät palmkål, förmodligen sorten Black Magic, flikiga Jagallo Nero strax ovanför, i mitten Spigariello och till höger Dazzling Blue Lacinato med violett bladnerv.