fredag 21 november 2014

Äggröra och grönkål, eller hur man minns vad man lagat.

Ni skall slippa bild på äggröran och grönkålssoppan vi åt idag, men jag måste skriva en rad här, det är nämligen allra bästa sättet att själv komma ihåg när man lagat mat och vill minnas "receptet".
Sökbart, mycket lättare än att hitta papperslappen man antecknade på i all hast ;)

Alltså, idag var vi ute och jobbade med att gräva för nya växthusgrunden, så lunchen skulle vara snabb och mättande. Så det blev äggröra. Jag hade lite skurit ner paprika och chili för infrysning kvällen innan, och en liten, halvmogen, vit alma-paprika visade sig vara lite styrka i, så den passade inte bland paprikorna och blev kvar på skärbrädan. Idag hamnade den i äggröran istället.
Vilken fullträff.
Hade nog inte kommit på idén att lägga chili i äggröra annars (men det kanske ni gör hela tiden, vad vet jag?). Till äggröran fräste jag upp småtomater i smör, några av de sista som ligger för eftermognad i köksfönstret.
Tänk att nåt så enkelt kan bli så gott.

Sen blev det lite mer utejobb.
Så här ser Boäng-lera ut om ni inte sett den innan.



















Till kvällen blev det en titt i kylskåpet igen, och där fanns det fet buljong kvar efter gåsmiddagen.
Det fick bli starten på en grönkålssoppa. Någon extra buljongtärning behövdes och grädde förstås, men soppan var ändå lite anonym i smaken. Så jag testade att strö i den torkade, smulade salladslöken (kvar i en burk sen ifjol). Bingo. Torkad salladslök smakar inte vanlig lök, den är mycket mer aromatisk, mer som gräslök.

Så, nu kommer jag att minnas detta.

Mätt Anette.

tisdag 18 november 2014

Om cider och eftersötning.

Idag var cider nummer två färdigjäst.

Det här är också en blandning av äpplen, mestadels tidiga höstsorter som var lite för höga i syra för att göra en riktigt bra cider.
Men man tar vad man har, som sagt. Eftersom den är syrlig väljer jag att inte göra en helt torr dryck av den, utan tillsätter lite socker, ca 18 gram per liter. Lättast är att lösa upp sockret i en liter eller två av cidern och sedan hälla tillbaka sockerlösningen i den stora satsen.
Det sötade upp den till ca 1010 Oechsle-grader, (det är ett densitetsmått) och så fort sockret är löst ordentligt kommer jag att flaska den.
Sen sker en viss efterjäsning i flaskan, cidern blir kolsyrad, men jäser förhoppningsvis inte ut helt igen. Trycket i flaskan och kall förvaring gör att det går långsamt med jäsningen.
Till våren vet vi hur den blev.

Det här är en metod som de franska cidermakarna inte använder, inga tillsatser skall behövas.
Det är också mitt mål att slippa ta till, så jakten på bättre cideräpplen fortsätter.