fredag 15 januari 2016

Frökatalogerna - Vreeken's Zaden

Åh vad det är kul att hitta en "ny" fröfirma.
Förra årets blev jag tipsad om holländska Vreeken´s Zaden, en firma i Dordrecht.
Deras web-katalog är imponerande. Jag får en känsla av att detta är en firma som drivs av en nyfiken person. Någon som gillar att hitta det lite udda. Jag tror att jag fått det bekräftat genom lite olika kontakter. Ton Vreeken, som äger firman, kommer från en familj som odlat och förädlat bönor i flera generationer. Det syns i katalogen!
Titta på bilderna från affären i Dordrecht!
Här finns en liten film också. 

Så ni som inte vill ta hem bönor från USA p g a kostnaderna för sundhetscertifikat, skulle jag råda att ta en titt på Vreekens hemsida!

Här finns också en imponerande samling av vintersquash och pumpor, en lång löklista och många olika jordärtskockor, bland annat en som kommer från trädgården Lusthof. Av en slump fick jag en liknande sort från Sesam, och det verkar som om de kan ha samma ursprung bakåt. Alltid kul att lägga pussel :)

Vreekens säljer inte bara fröer utan här finns också en del plantor att beställa. Håll koll på vilka månader som de olika varorna finns inne! Man kan använda sig av deras "favorit-knapp" för att bevaka sorter som man vill beställa.

Hur har det fungerat att beställa? Jo, första gången tyckte jag kommunikationen haltade lite, men det löste sig och jag fick min beställning med vanlig faktura. Kanonbra.
En vän har fått enstaka tom fröpåse, men det har gått bra att reklamera.
Jag skulle säga att Vreekens inte är första valet av firma när man är nybörjare, då är det lättare att beställa i Sverige, men för den som betat av sortimentet här hemma och vill hitta nya sorter är det en guldgruva!

Sen gör det ju inget att man på köpet lär sig lite holländska också.  Att "stok" betyder stör i bönlistan, och "stam" busk- till exempel.
Sidan finns i engelsk Google-översättning också (längst ner under menylistan).

Här är en av bönorna jag odlade i sommar, Cherokee Trail of Tears. Enligt traditionen en böna som indianerna tog med sig under sin långa vandring till "Indian Territory", senare Oklahoma.

Det här är en böna som går att äta hel när den är mycket liten, men ganska snabbt får en skida som är lite seg och bättre odlas fram till torkböna.
Och så vacker den är, alldeles svart.


























Är ni inne på hemsidan så glöm inte att titta igenom sortimentet av bondbönor också.
Wow säger jag bara!































God odling!

Anette



söndag 10 januari 2016

Renovera din gamla gjutjärnspanna!

Jag är väldigt svag för gamla bruksföremål. Vi är nog många som har svårt att passera en fin gammal tallrik, gamla bestick, en kolstålskniv eller gjutjärnspanna på loppisen.

Så jag har samlat på mig några olika stekjärn. Både från släktingar (tack farmor Berta!) och från auktioner och loppisar. Men sen står man där och tittar på dem och tänker att  - Usch vad du ser smutsig och äcklig ut.

Flera har jag kunnat få ren bara med lite skrapning och disk, men nu bestämde jag mig för att testa helrenovering. Inspirerad av några olika artiklar på nätet drog jag igång.

Så här gjorde jag:
Fyll en plastspann med vatten och tillsätt en halv flaska kaustiksoda (kallas ofta bara propplösare idag). Tänk på att sodan är starkt frätande, akta ögon och händer och gör arbetet någonstans där det är välventilerat! Skyddsglasögon och handskar anbefalles!
Låt pannan stå i lutblandningen ett bra tag, kanske ett dygn, beroende på hur tjocka lager som bränt in. Ta upp den ur badet, (glöm inte handskar), spola ren med vatten och börja sedan ta bort det fastbrända med en spackel, svinto eller stålborste. Gör ren så långt det går och sänk ner i lutbadet igen om det behövs. Min värsta panna tog flera dar på sig att bli tillräckligt ren.

När du är nöjd så putsa ren pannan och sänk sedan ner den i en hink med ättiksvatten (vi använde ogräsättika, billigare). Här skall den stå en timme ca.

Ta upp pannan, spola av den med kallt vatten och gör ren den igen. När du är nöjd torkar du den helt torr. En ren panna har stålgrå färg.


Sätt på ugnen på 250 grader C, olja in pannan med en neutral olja, tex solros, lin eller med ister. Torka av allt överflödigt fett. Ställ in pannan upp och ner i ugnen och låt ugnen gå upp i värme till 250, vänta en halvtimme och stäng sedan av värmen. Låt allt svalna.
Upprepa inoljning och uppvärmning tills pannan har fått tillbaka sin svarta heltäckande färg. Det är fettet som omvandlas till en polymer om jag förstått det hela rätt. Det blir ett skyddande lager på järnet som inte går bort av vanlig användning eller snäll handdisk. Jag fick göra 4-5 behandlingar på dem i bild nedan.



Läs gärna de länkar som jag tog min information från innan du bestämmer dig för att testa, och gör så som du tycker passar dig.

http://www.rodalesorganiclife.com/home/how-to-make-an-antique-cast-iron-pan-look-brand-new

I en länk skulle man förvärma pannan innan man oljade in den, men hur lätt är det att olja in något som är 250 grader varmt? Aj aj aj kan jag säga efter att ha testat. Frestas inte heller att lägga på tjockt med olja, då förblir den kletig. Flera supertunna lager alltså.

http://ohmansmatovin.com/2012/09/10/fixartips-basta-gjutjarnspannan-for-en-femma/

Idag provstekte jag ägg i den första egenhändigt renoverade pannan. Yes!





Lycka till.
Anette