tisdag 28 juli 2015

Min kompis Anya

Igår var en av högtidsstunderna för säsongen.
Jag grävde upp första ståndet av vår favoritpotatis, Anya.
Anya är en korsning av gamla sorten Pink Fir Apple (som är lite för sjukdomsbenägen) och modernare Desirée. Resultatet är en potatis med Pink Fir Apples fina form och smak, men friskare.

Anya är inte en av de allra tidigaste, men räknas till sommarpotatis, eller second early. Jag förodlar all potatis, för att få ett litet försprång på bladmöglet. Bäst blir förodlingen om varje knöl får stå i en liten kruka med jord, 7x7 räcker.

Jag skördar från mitten av juli och framåt. När bladmöglet kommer drar jag upp all blast och låter potatisen eftermogna i jorden. Gräver upp för vinterförvaring gör jag så sent som möjligt. Potatisen håller bäst där den är. Sen håller den också mycket bra under vinterförvaringen. Hade jag haft en riktig matkällare hade vi nog haft skörd för hela året, men det är ju heller inte fel att hinna sakna den lite.

Ett stånd brukar ge en rejäl kastrull full, minst. Smaken är mild och nötaktig, konsistensen fast under vintern, men de allra första färska potatisarna kan ha en lätt mjölighet. Koka den kort tid!
Den är perfekt att servera varm med lite olivolja och riven parmesan, eller som vi gjorde igår, nerslantad i en sallad med senapsvinägrett.



Recept på potatissallad a la Anya:

Anya-potatis, koka dem knappt mjuka i lättsaltat vatten.

Blanda under tiden till en sallad av tex:
Färsk gurka, skuren i små bitar
Gräslök eller salladslök
Sockerärtor eller vanliga ärtor, lätt förvällda.
Ta de grönsaker du har, går att variera i oändlighet.

Vill du så sätt till lite god korv i slantar eller stekt baconklipp.

Blanda dressingen av
en god olja, jag föredrar oliv
lite vitvinvinäger
grov söt senap
salt (om det behövs, smaka)
lite vitpeppar

Blanda alla grönsakerna med dressingen och vänd till sist ner den varma, slantade potatisen.
Sist tillsätter du salladsblad, om du vill ha det i. Värmen från potatisen kan få bladen att slakna, så jag föredrar att servera bladen separat.

Här är en bild från kökslandet. Anya har i år vuxit extra bra och har inget bladmögel ännu, till vår stora glädje. Det kommer att bli en toppenskörd.

Och för er som vill odla Anya, Larsviken brukar sälja utsäde.
Fler inlägg om potatis http://daylily-potager.blogspot.se/search/label/Potatis

Lycka till med odlingen!



tisdag 21 juli 2015

Förälskad på nytt!

Ibland är det slitigt, jobbigt, tungt, tidsödande och enformigt. Att arbeta med kroppen, att dra gödsellass efter gödsellass, att gräva, så, skola, plantera, jaga sniglar och rensa och rensa och rensa.

Men så kommer den där dagen, när det plötsligt var värt varenda droppe svett, varenda ömmande led och vartenda dyblött ombyte efter regn- och lerbad.

Och den kom idag, eller kanske igår.


Igår under öppen trädgård, när alla besökare var så glada och positiva.

Och idag när jag hade fotograf här på besök.

Det behövs ibland besök av någon annan för att jag skall stanna upp och verkligen se den, vår köksträdgård, vår potager.

Den är fin i år, och jag känner mig lite nyförälskad, en stund.


Hoppas ni kan stanna upp och njuta av er trädgård, liten eller stor, vildvuxen eller pedantskött, det spelar liksom ingen roll.
Man måste bara se den, med lite nyförälskade ögon.
(Välkommen att besöka oss på Öppen trädgård 26/7 samt 16/8 kl 15-20.Googla Boäng 771 så får ni träff på kartan.)










torsdag 16 juli 2015

Plantera häckar!

Nu börjar allt vårt slit med att flytta och plantera häckar ge resultat.
När vi köpte Boäng fanns här gott om buskar och träd. Förra ägaren var trädgårdsanläggare och förökade mycket av sitt eget växtmaterial. Bland annat fanns det långa rader av buxbom och idegran. Allt stod tätt, tätt tillsammans i förökningsrader och var ganska förvuxet innan vi hann ta hand om det.

Många arbetstimmar och år senare, när vi klippt ner, grävt upp och flyttat, så börjar slitet ge utdelning. Trädgården på framsidan har fått inramning av idegran och buxbom, både den bredbladiga och den vanliga småbladiga. Visst är det mycket klipparbete, men jag är så glad att vi tog chansen att ta tillvara allt detta material.

Sen har vi köpt mer under åren och planterat i de andra delarna av trädgården, men där är de inte så färdigvuxna att det är kul att fota.

Med häckarna har vi valet att arbeta med lökar, perenner, rosor mm, men den dagen vi inte orkar sköta det kan vi nöja oss med sånt som maskinerna klarar av, gräs, grus och häckar. Då får någon annan komma hit och klippa :)

Har du platsen, sätt häckar och träd i din trädgård. Åren går fort och snart har du härligt höga häckar runt dina trädgårdsrum!

 Ja, vi borde finna en ny plats för soptunnorna ;)
Och elstaketet är inte det vackraste, men behövs pga vildsvin och annat fyrbent.






Apropå sniglar och snigelpellets

Idag har debattens vågor gått höga efter ett inlägg på sociala medier att Snigelfritt dödar igelkottar i mängd. Som så ofta, när man bemödat sig att försöka spåra källan, visade det sig inte vara riktigt sant.  Det var danska igelkottvänner som fått rapporter om sjuka och döda igelkottar. Man misstänker att trädgårdsägare, i sin desperation över massinvasionen av sniglar i år, tar till pellets med metaldehyd i, snigelmedel som är tillåtet i resten av EU, men inte i Sverige, och inte i Danmark heller vad jag förstår. Ingen analys av de sjuka/döda igelkottarna har gjorts, men man hade jämfört symtomen med de som hundar fått efter att ha ätit metaldehydpellets.

Tittar man på förpackningarna av Schneckenkorn/Slug Pellets mm som säljs i Tyskland och England märks de som varande säkra för både husdjur och igelkottar, men vad som är sant och riktigt vet jag inte. Jag vet bara att det är lätt att blåsa igång en storm utan att kolla fakta.

Vi kan nog vara trygga i att järnfosfatprodukter, som Snigelfritt, Ferramol och Sluxx m fl är de minst farliga på marknaden nu.

I Sverige säljs för övrigt inget annat, inte heller till yrkesodlarna.
Metaldehydpreparat har inte varit godkända i Sverige på länge, och Mesurolet (som tidigare var tillåtet i yrkesodlingen och innehåller metiocarb) miste tillståndet under 2011, med utfasning fram till 2013.

Våra igelkottar föredrar kattmat :)


Det är alltid bra att kolla källorna innan man sprider ett budskap.

Länkar för den som vill läsa själv.

Artikeln i Jyllandsposten: http://jyllands-posten.dk/indland/ECE7867339/Pindsvin-d%C3%B8r-i-massevis-i-%C3%B8jeblikket/

Registreringen för Mesurol:
http://webapps.kemi.se/BkmRegistret/Kemi.Spider.Web.External/Produkt/Details?produktId=915&produktVersionId=929

Uppgifter om gamla registreringar för metaldehydpreparat:
http://webapps.kemi.se/BkmRegistret/Kemi.Spider.Web.External/Aemne/Details/208




söndag 12 juli 2015

Rosa saft och marmelad av fläder

Idag skall jag starta den rosa flädersaften och sedan blir det marmelad på resterna.
Tur man kan söka i sin egen facebook-logg när man glömt spara recept.
Om du har rödbladig äkta fläder i din trädgård är det ett tips att ta vara på blomningen. Saften blir så vacker. Efter du har silat av saften följer du receptet nedan:

Ta vara på citronerna och ev kryddning. (I år hackade jag även ner lite av fläderblommorna för att få mer substans och färg på marmeladen). Koka de tre citronerna (räkna om ifall ni gjort större sats) i 5 dl vatten eller saft tills de är genomskinliga, ca 30 min, jag skar dem inte mer men det kan man göra. Ta bort kärnor och kryddor, jag hade kanel- och vaniljstång. Tillsätt ca 5 dl socker, koka tills marmeladen är 104-5 grader, ös upp i varma rena burkar och förslut direkt.

Lycka till!



tisdag 30 juni 2015

Jag älskar vår fd gödselplatta :)

Nästan så jag skäms att säga det, men det här är nog det bästa vi gjort i trädgården.



















Mellan vinterträdgård och köksträdgård låg den gamla gödselplattan. När vi byggde vinterträdgården blev den en yta på 3x5 meter över när uteplatsen var planerad.......
-Varför gräver vi inte för pool när jag ändå är här, sa grävmaskinisten. Sagt och gjort.

Med en egen badpöl är det ljuvligt att arbeta sig genomsvettig i köksträdgården. Vi har ganska långt till stranden, så det här är oftast vår badutflykt.
Med ett tunnt pooltäcke och en solvärmepanel på taket har vi badtemperatur på mellan 19-26 grader hela sommaren, beroende på väder. Ingen extra uppvärmning alltså, bara solen och den vanliga poolpumpen.

Och nu skall det bli högtrycksväder.

Då älskar vi vår gamla gödselplatta särskilt mycket!

Ha en solig fortsättning på sommaren!






tisdag 12 maj 2015

Bondbönor!



Förra året upptäckte jag bondbönan.
Where have you been all my life?...........
Jag har odlat dem förr, men då har resultatet inte varit så kul. Men så ifjol sådde jag sorten Jubilée Hysor, och se då blev resultatet ett helt annat. Höga kraftiga plantor med stora fröskidor och underbart välmatade, stora bönor. Skall jag vara rättvis mot andra sorter kan ju det faktum att vi har jordbättrat i 10 gjort lite skillnad på resultatet också. :)

Vi har ätit dem kokta, stekta och mixade, även nån enstaka färsk. Njutit helt enkelt. De får ett gott krispigt skal om du fräser dem i olivolja, och är härligt mjöliga inuti. Har fortfarande förvällda bönor i frysen och torkade i skafferiet.

I år har jag därför tänkt odla en hel liten samling med sorter för att se vilka som är odlingsvärda här.

Det blir:
Sigvard, en svensk sort vi odlade på frökurs. Stora gröna fröer.
Black Russian. Liten svart böna, (vet inte mycket om de sorter som är nya för mig i år).
Karmazyn, rosatonat frö.
Crimson Flowered, rosa blomning förstås, grönt frö.
Jubilée Hysor, fjolårets favorit. Många stora gröna fröer.
Aquadulce á trés long coss, en förbättrad Aquadulce som skall ge många gröna fröer.
Double Red, en rödblommig sort med mörka (röda?) fröer.

Berätta gärna om du odlat nån av dessa och vad dina erfarenheter är.

Det klassiska är ju att samodla potatis och bondbönor, men jag har mina i ärt- och bönkvarteret istället. Mest för att jag har bättre med plats där. Bondbönan är ju ingen böna ur Phaseolus-släktet utan tillhör släktet Vicia, vicker. Den är närmare släkt med ärtorna.

Nu hoppas jag på ett bra år för bondbönan. Det har börjat blött och kallt för Skånes del, men nu ser det äntligen ut att bli lite värme.
Återkommer med skörderapporter till sensommaren.

PS. Det finns personer, framför allt i medelhavsområdet och främre Asien, som saknar ett enzym för nerbrytning av ett ämne i bondbönor. De kan bli livshotande sjuka av bondbönor, t o m av dess pollen. Läs på om favism, och ät bara lite första gången om du känner dig osäker eller vet personer i släkten som inte tål bondbönor. DS








Ha en fin vecka!
Anette

måndag 4 maj 2015

Potatis i min potager.

Nu är all förodlad potatis satt. Första omgången sattes ut för cirka en vecka sedan och blev lite svedd i nattfrosten igår natt. Som tur var bara de översta topparna, och bara några enstaka plantor.



De jag tog ur min egen matkällare hade fått alldeles lagom mycket groddar och rötter. De som köptes in från annat håll hade troligen legat varmt innan de kom till mig. Skulle ha räknat med det och kortat in förodlingstiden, men nu drog de iväg nåt alldeles otroligt snabbt och hade långa vingliga stjälkar. Jag hoppas de satsar på lite nya skott när de nu äntligen kommit ut.
Kunde ju inte ställa ut dem i nattfrosten tidigare.......

Här är min absoluta favoritpotatis, Anya. En korsning mellan gamla Pink Fir Apple och Desirée.

 En stor fördel med att förodla är att man upptäcker de "ruttna äggen" i korgen. Här är två köpta sättor som började ruttna under förodlingen. Troligen smittade med brunröta. Tur de inte kom i backen.



Jag odlar ju inte potatisen ensam utan blandar den med blommor och andra grönsaker.
Så här gör jag:

Först gräver jag och jordförbättrar bäddarna. Behövs det så får de lite komposterad hästgödsel. I år var jorden så fin att den inte behövde nåt tillskott.
Sen lägger jag upp odlingsbäddarna och tillför lite pelleterad hönsgödsel (mest för blommornas skull, inte för potatisen). Här gäller det att gå balansgång, gödslar jag för mycket blir det mest blast på potatisen.




Sen gräver jag sättfåror för potatisen. En fåra i var sida på bäddarna. Jorden läggs ut i gångarna så länge. Jag börjar alltid med innersta bädden, för efter att jag grävt upp jorden vill jag inte gå på den. Jag lägger ut en planka eller träskiva på bädden som jag knästår på (för att inte kompaktera bäddarna). 





Sedan sätter jag potatisen med 25-30 cm mellanrum, ännu djupare ner i fårorna (gräver med en planteringsspade, precis som om jag satt tulpaner eller liknande. Detta gör att sättan kommer djupt och jag får gott om plats för kupning senare. Det ger större skörd av potatis. Sen krattar jag upp jorden från gångarna mot plantan allt eftersom den växer. När kupningen är klar är bädden tillbaka i den höjd den hade från början. Under tiden har jag kunnat sätta ut blommor och annat mellan de två potatisraderna i varje bädd (yttersta bädden har bara en rad potatis, jag vill ha plats för annat ut mot de fasta gångarna).


Här är en bild på när jag placerar ut blomplantor och fänkål i bädden närmast gångarna.







































Den här metoden ger ju lite mer arbete än vanlig radodling, men nu gör jag ju min potager både för ögat och magen, så lite extra arbete får jag lägga.

Här är en bild från år 2013, potatiskvarteret är romben bakom den mörka clematisen.
Vi får skörd som räcker till 5-10 personers årsförbrukning, minst.
Och gott om blommor.
Härligt!






söndag 26 april 2015

Rara ärtor!

Jag är väldigt förtjust i ärtor.
Gillar kokta, spritade lika bra som hela baljor. Och torkade gör jag hummus på, om de inte går åt till grytor och soppor.
I år har jag en söt samling gamla sorter, mycket tack vare Agneta Börjesson, som höll fröodlingskurs för oss i Skåne ifjol.




Här är min lista med rara ärtor:

Höga sorter (upp till 2 meter) som skall få klänga på mina armeringmattor:

`Solberga´ gråärt. Sortklenod från Bohuslän, Solgberga gård, stora ärtor, matiga.

'Boaryd' sockerärt (ögonsockerärt). Från utanför Växjö i Småland.

'Mors stora' märgärt. Från Broby i Skåne.

'Holma kvarn' blåärt från Östergötland.

`Märta´ gråärt. Gammal svensk sort. Gulgröna baljor, fin som sockerärt när den är ung, väldigt lik nästa sort som heter

`Golden Sweet´, gråärt. Sägs vara funnen på en marknad i Indien. Går inte med blotta ögat att skilja från Märta. Har tipsat POM om hur lika de är.

`Lokförare Bergfälts jätteärt´, gråärt. Större än alla de andra. Första året jag odlar dessa, spännande.

`Ne plus Ultra´, spritärt, sort från 1840-talet. Tror det var en av sorterna de sökte reda på under filmningen av The Wictorian Kitchengarden. Förväntan är stor!

`Corne de Belier´, fransk sockerärt från före 1860. Stooora skidor. Söta och krispiga.


Halvhöga sorter (100-150 cm) för fårstängsel eller ris:

'Hälsinge' gråärt från Hälsingland. En av de norrländska småfröiga gråärterna
med dokumentation från 1800-talet. Lantsort.

'Östgöta gulärt' kokärt. Den typiska ärtsoppeärten och var vanlig i hela landet
i början på 1900-talet.

'Rosakrone' kronärt (och gråärt). Förädlad sort från 30-talet.

Och kanske blir det någon till :)

Söndagshälsningar
Anette


torsdag 23 april 2015

Om grönkålsskörd och the "Hungry Gap".

Så här års kunde det vara ont om mat förr. Vinterförråden ekade tomma och det fanns inte mycket att skörda ännu. Då hade man ett extra gott öga till de grönsaker som kunde övervintra och skördas på till våren. En av dem är grönkålen, om man bor i sydligare delar av Sverige i alla fall.
Stockarna som står kvar i mitt land skjuter nya skott i bladvecken efter fjolårsbladen. Det blir ett nytt skott i varje bladveck, så de buskar till sig ordentligt. Passar man på att ta skotten innan de blommar kan man får en riktigt bra skörd.
Så det gjorde jag idag.






Plantorna har trots regn och blåst fortfarande hjälpligt fotfäste i landet.

Jag läste också ifjol om en engelsk grönkål som hade fått namn efter den här fina egenskapen, att ge skörd under "the hungry gap", dvs under perioden mellan fjolårsskörden och den nya skördesäsongen.
Nu gick det inte så där lysande med den i min trädgård.
Det var nog den av kålsorterna som fick mest angrepp av kålmalen. Plantorna blev deformerade, men de kom sig igen senare på sommaren. Vi skördade lite grann, men sparade plantorna för att se hur det skulle gå med övervintringen.
Men med det gick det nu inte alls. Det hade blivit ett väldigt hungrigt "gap" om vi varit beroende av just den här sorten bara. Stendöda stabbar är allt som återstår.



Tur då att de vanliga krusbladiga sorterna givit desto mer.
Jag har skördat och förvällt under eftermiddagen, och strax blir det filodegspaj med grönkål och getost.

Ha en fin kväll!
Anette