tisdag 12 maj 2015

Bondbönor!



Förra året upptäckte jag bondbönan.
Where have you been all my life?...........
Jag har odlat dem förr, men då har resultatet inte varit så kul. Men så ifjol sådde jag sorten Jubilée Hysor, och se då blev resultatet ett helt annat. Höga kraftiga plantor med stora fröskidor och underbart välmatade, stora bönor. Skall jag vara rättvis mot andra sorter kan ju det faktum att vi har jordbättrat i 10 gjort lite skillnad på resultatet också. :)

Vi har ätit dem kokta, stekta och mixade, även nån enstaka färsk. Njutit helt enkelt. De får ett gott krispigt skal om du fräser dem i olivolja, och är härligt mjöliga inuti. Har fortfarande förvällda bönor i frysen och torkade i skafferiet.

I år har jag därför tänkt odla en hel liten samling med sorter för att se vilka som är odlingsvärda här.

Det blir:
Sigvard, en svensk sort vi odlade på frökurs. Stora gröna fröer.
Black Russian. Liten svart böna, (vet inte mycket om de sorter som är nya för mig i år).
Karmazyn, rosatonat frö.
Crimson Flowered, rosa blomning förstås, grönt frö.
Jubilée Hysor, fjolårets favorit. Många stora gröna fröer.
Aquadulce á trés long coss, en förbättrad Aquadulce som skall ge många gröna fröer.
Double Red, en rödblommig sort med mörka (röda?) fröer.

Berätta gärna om du odlat nån av dessa och vad dina erfarenheter är.

Det klassiska är ju att samodla potatis och bondbönor, men jag har mina i ärt- och bönkvarteret istället. Mest för att jag har bättre med plats där. Bondbönan är ju ingen böna ur Phaseolus-släktet utan tillhör släktet Vicia, vicker. Den är närmare släkt med ärtorna.

Nu hoppas jag på ett bra år för bondbönan. Det har börjat blött och kallt för Skånes del, men nu ser det äntligen ut att bli lite värme.
Återkommer med skörderapporter till sensommaren.

PS. Det finns personer, framför allt i medelhavsområdet och främre Asien, som saknar ett enzym för nerbrytning av ett ämne i bondbönor. De kan bli livshotande sjuka av bondbönor, t o m av dess pollen. Läs på om favism, och ät bara lite första gången om du känner dig osäker eller vet personer i släkten som inte tål bondbönor. DS








Ha en fin vecka!
Anette

måndag 4 maj 2015

Potatis i min potager.

Nu är all förodlad potatis satt. Första omgången sattes ut för cirka en vecka sedan och blev lite svedd i nattfrosten igår natt. Som tur var bara de översta topparna, och bara några enstaka plantor.



De jag tog ur min egen matkällare hade fått alldeles lagom mycket groddar och rötter. De som köptes in från annat håll hade troligen legat varmt innan de kom till mig. Skulle ha räknat med det och kortat in förodlingstiden, men nu drog de iväg nåt alldeles otroligt snabbt och hade långa vingliga stjälkar. Jag hoppas de satsar på lite nya skott när de nu äntligen kommit ut.
Kunde ju inte ställa ut dem i nattfrosten tidigare.......

Här är min absoluta favoritpotatis, Anya. En korsning mellan gamla Pink Fir Apple och Desirée.

 En stor fördel med att förodla är att man upptäcker de "ruttna äggen" i korgen. Här är två köpta sättor som började ruttna under förodlingen. Troligen smittade med brunröta. Tur de inte kom i backen.



Jag odlar ju inte potatisen ensam utan blandar den med blommor och andra grönsaker.
Så här gör jag:

Först gräver jag och jordförbättrar bäddarna. Behövs det så får de lite komposterad hästgödsel. I år var jorden så fin att den inte behövde nåt tillskott.
Sen lägger jag upp odlingsbäddarna och tillför lite pelleterad hönsgödsel (mest för blommornas skull, inte för potatisen). Här gäller det att gå balansgång, gödslar jag för mycket blir det mest blast på potatisen.




Sen gräver jag sättfåror för potatisen. En fåra i var sida på bäddarna. Jorden läggs ut i gångarna så länge. Jag börjar alltid med innersta bädden, för efter att jag grävt upp jorden vill jag inte gå på den. Jag lägger ut en planka eller träskiva på bädden som jag knästår på (för att inte kompaktera bäddarna). 





Sedan sätter jag potatisen med 25-30 cm mellanrum, ännu djupare ner i fårorna (gräver med en planteringsspade, precis som om jag satt tulpaner eller liknande. Detta gör att sättan kommer djupt och jag får gott om plats för kupning senare. Det ger större skörd av potatis. Sen krattar jag upp jorden från gångarna mot plantan allt eftersom den växer. När kupningen är klar är bädden tillbaka i den höjd den hade från början. Under tiden har jag kunnat sätta ut blommor och annat mellan de två potatisraderna i varje bädd (yttersta bädden har bara en rad potatis, jag vill ha plats för annat ut mot de fasta gångarna).


Här är en bild på när jag placerar ut blomplantor och fänkål i bädden närmast gångarna.







































Den här metoden ger ju lite mer arbete än vanlig radodling, men nu gör jag ju min potager både för ögat och magen, så lite extra arbete får jag lägga.

Här är en bild från år 2013, potatiskvarteret är romben bakom den mörka clematisen.
Vi får skörd som räcker till 5-10 personers årsförbrukning, minst.
Och gott om blommor.
Härligt!






söndag 26 april 2015

Rara ärtor!

Jag är väldigt förtjust i ärtor.
Gillar kokta, spritade lika bra som hela baljor. Och torkade gör jag hummus på, om de inte går åt till grytor och soppor.
I år har jag en söt samling gamla sorter, mycket tack vare Agneta Börjesson, som höll fröodlingskurs för oss i Skåne ifjol.




Här är min lista med rara ärtor:

Höga sorter (upp till 2 meter) som skall få klänga på mina armeringmattor:

`Solberga´ gråärt. Sortklenod från Bohuslän, Solgberga gård, stora ärtor, matiga.

'Boaryd' sockerärt (ögonsockerärt). Från utanför Växjö i Småland.

'Mors stora' märgärt. Från Broby i Skåne.

'Holma kvarn' blåärt från Östergötland.

`Märta´ gråärt. Gammal svensk sort. Gulgröna baljor, fin som sockerärt när den är ung, väldigt lik nästa sort som heter

`Golden Sweet´, gråärt. Sägs vara funnen på en marknad i Indien. Går inte med blotta ögat att skilja från Märta. Har tipsat POM om hur lika de är.

`Lokförare Bergfälts jätteärt´, gråärt. Större än alla de andra. Första året jag odlar dessa, spännande.

`Ne plus Ultra´, spritärt, sort från 1840-talet. Tror det var en av sorterna de sökte reda på under filmningen av The Wictorian Kitchengarden. Förväntan är stor!

`Corne de Belier´, fransk sockerärt från före 1860. Stooora skidor. Söta och krispiga.


Halvhöga sorter (100-150 cm) för fårstängsel eller ris:

'Hälsinge' gråärt från Hälsingland. En av de norrländska småfröiga gråärterna
med dokumentation från 1800-talet. Lantsort.

'Östgöta gulärt' kokärt. Den typiska ärtsoppeärten och var vanlig i hela landet
i början på 1900-talet.

'Rosakrone' kronärt (och gråärt). Förädlad sort från 30-talet.

Och kanske blir det någon till :)

Söndagshälsningar
Anette


torsdag 23 april 2015

Om grönkålsskörd och the "Hungry Gap".

Så här års kunde det vara ont om mat förr. Vinterförråden ekade tomma och det fanns inte mycket att skörda ännu. Då hade man ett extra gott öga till de grönsaker som kunde övervintra och skördas på till våren. En av dem är grönkålen, om man bor i sydligare delar av Sverige i alla fall.
Stockarna som står kvar i mitt land skjuter nya skott i bladvecken efter fjolårsbladen. Det blir ett nytt skott i varje bladveck, så de buskar till sig ordentligt. Passar man på att ta skotten innan de blommar kan man får en riktigt bra skörd.
Så det gjorde jag idag.






Plantorna har trots regn och blåst fortfarande hjälpligt fotfäste i landet.

Jag läste också ifjol om en engelsk grönkål som hade fått namn efter den här fina egenskapen, att ge skörd under "the hungry gap", dvs under perioden mellan fjolårsskörden och den nya skördesäsongen.
Nu gick det inte så där lysande med den i min trädgård.
Det var nog den av kålsorterna som fick mest angrepp av kålmalen. Plantorna blev deformerade, men de kom sig igen senare på sommaren. Vi skördade lite grann, men sparade plantorna för att se hur det skulle gå med övervintringen.
Men med det gick det nu inte alls. Det hade blivit ett väldigt hungrigt "gap" om vi varit beroende av just den här sorten bara. Stendöda stabbar är allt som återstår.



Tur då att de vanliga krusbladiga sorterna givit desto mer.
Jag har skördat och förvällt under eftermiddagen, och strax blir det filodegspaj med grönkål och getost.

Ha en fin kväll!
Anette


söndag 19 april 2015

Hela plantresan....nästan.

Odling för mig är en stor del av livet, vissa tider på året nästan hela livet.
Som nu till exempel.

Under våren drar jag upp mycket plantor. Och det är inte den svåra biten, det krångligaste är att hitta rätt plats vid rätt tid. Balansen mellan ljus och temperatur. Jag tänkte berätta hur jag gör/tänker.

Den första tiden är inte så svår. Det mesta startar under lysrören i vardagsrummet.
Lite i varmaste laget nu framme i april, men i januari-mars var det helt perfekt.
Jag stänger av värmen i rummet och förlitar mig på lysrören bara.
Jag gissar att sådderna står i drygt 20 grader där under lamporna.
Nu är det gurkväxternas och sallatsbrättens tur. De är det sista jag sår av vårsådderna.




















Direkt efter groningen kommer plantorna ut i vinterträdgården. Här är frostfritt men inte uppvärmt annat än med en liten fläkt och växtlamporna (högtrycksnatrium, de avger ganska mycket värme). Det funkar också perfekt i mars, men nu i slutet av april är det trångt, trångt.
Står solen på blir det snabbt för varmt också. Jag försöker hålla temperaturen runt 15 grader på dagen och ca 10 på natten. Det betyder att jag har öppet dörrar och fönster till långt fram på kvällen nu i april. Får tomaterna stå kvar här några dar till kommer de att ränna iväg....inte bra.

Alternativ till det här utrymmet kan ju vara ett växthus isolerat med bubbelplast, en inglasad balkong eller ett garage/förråd med extra växtbelysning.




Så nu börjar det eviga bärandet av backar. De mest köldtåliga flyttar först.
De flyttar ut i kallväxthuset, det gamla trähuset som stod här när vi flyttade hit (och en av anledningarna till att jag föll pladask för fastigheten).
Hade jag varit lite modigare hade jag burit ut tomaterna också, men vi har fortfarande nätter med frostvarning, så jag törs inte. Ett otätt glashus, som vårt, håller bara ca 2 grader varmare över natten än utsidan. Tomater skall ha minst 7 grader har jag hört, men jag hade kanske kunnat övertala dem att fixa 5 grader med, men inte 2-3......brrrr.
Är det soligt på dagen öppnar jag det här huset fullt också. Växterna blir finare om de står svalare.
Att ha sten och grus på golvet gör också att jag kan hålla nattemperaturen lite högre för växterna i backarna genom att täcka dem med odlingsväv. Bra när det är så kalla nätter som nu.

Alternativ till ett kallt växthus kan ju vara vanliga drivbänkar eller pallkragar med lock.







Så jag längtar. Längtar efter det nya växthus vi bygger.
Inte lika stort och inte lika charmigt som det gamla, MEN i kanalplast, polycarbonat.
Det skall bli en fröjd att kunna ställa ut tomaterna ett par veckor tidigare. Och de kommer att tacka med att bli knubbigare och tuffare.


Så här långt har vi kommit med bygget. Det närmar sig!
Framför växthuset planerar jag sista steget i min odlingskedja, en bänkgård med gott om plats för avhärdning av plantor.
Sen är kedjan hel, cirkeln sluten, eller vad man nu skall säga ;)

Men nu skall jag gå och så lite fler brätt.
Häpp!

onsdag 8 april 2015

Varmbänken levererar!

Var bara tvungen att lägga upp en bild över frodigheten i varmbänken. Lite trötta var bladen eftersom jag var borta och jobbade när solen plötsligen bestämde sig för att fullkomligt flöda över oss. Snabba kast.
Fick vattna igenom ordentligt, sen var de lika pigga igen. Nu börjar tiden med överflöd av grönt.

Härligt!

söndag 5 april 2015

Årets tomater, mångfald i kubik.

Jag har räknat in mina bebisar i vinterträdgården.
Eller tomatbebisarna rättare sagt.

Tror vart år att jag skall kunna hålla ner på antalet sorter, men icke.....
Om jag minns rätt kommer det nya växthuset att vara på 44 kvadratmeter, och antalet sorter av enbart tomaterna är fler än så.
Hoppas kunna få in en eller två av var sort i alla fall.

Jag är extra förtjust i sorterna ur Berry-serien. Cherry-sorterna brukar också vara bra. Red Pearl är också en mycket god tomat.
Andra favoriter är biffen Sidruni Hiid, torktomaterna och lilla pärontomaten Cerise Rouge.
Tipsa gärna om dina favoriter!




Större tomater:

Apelsintomat
Big Rainbow
Black Prince
Black Sea Man
Black Zebra
Carbon
Charlies Green
Copia
French Breakfast
Green Envy
King of Siberia
Malinowy Retro
Octopus
Rosa Girona
Sidruni Hiid
Tim's Black ruffles


Småtomater:

Black Opal
Black Sweet Cherry
Brown Berry
Chocolate Cherry
Gelbe Dattelwein
Golden Bumble Bee
Golden Cherry
Goldkrone
Goldrush Currant
Green Grape
Röd körsbärstomat
Indigo Rose
Lemon Drop
Naranja
Piccolo Dattero Ibrido
Red Pearl
Rosella
Röd Blomme
Sun Baby
Tante Cis


Plommon- och pärontomater:

Cerise Poir Rouge
Red Fig
Roughwood Golden Plum
Röd och Orange Kaviar (ryska sorter)


Tomater att vinterförvara hängande:

Can Bogunyà (mycket fruktkött, liten spets, orangeröd)
Mallorqui (mindre, utmärkta lagringsegenskaper, spetsiga)
Petit de Ramallet (mindre)
Ponderosa (gyllengul torktomat från syd-Italien).
Gul-orange körsbär



Några olika tomater från Barcelonatrakten:

Bombeta Groc (gul päron)
Petits variats (blandade småtomater, oregistrerade, för att bevara mångfalden)



Resten får följa med till Hallaröd och Malmö Gardenshow.

söndag 29 mars 2015

Odla lök från frö!

Nu vill jag slå ett slag för frösådd lök!
(Det här blogginlägget borde jag ju ha gjort i januari, men det kan ju duga som inspiration för nästa säsong också).

Går du till plantshopen och köper sättlök finns det sällan mer än 3 sorter att välja på, en gul, en röd och kanske silverlök. Tittar du i en välsorterad frökatalog finns det många många fler.
Min favoritlök, av de vanliga matlökarna, är en rosatonad sort som heter Keravel.
Den finns alltid med i odlingen, vart år (från franska fröfirman Baumaux).




Många tror att det inte är möjligt att odla egen lök från frö, men det är det absolut.
Visserligen har den lång förkultiveringstid, så det gäller att starta tidigt. Lök styrs mycket av dagsljuset. När dagarna bli längre får den signal att börja forma sin lök, och avslutar då sin tillväxt av bladmassa. Har den inte blivit tillräckligt stor när dagarna blir långa runt midsommar blir det heller inte mycket till lök.
Detta gäller de löksorter som är lämpliga för vårt klimat, de för långa dagar. Det finns sorter som odlas bättre i sydliga klimat med korta dagar också, men de har jag ingen erfarenhet av.

Det finns många olika sätt, men här är min metod:
Jag sår kepalöken (vanlig rund lök) i mitten/slutet av februari.

Jag sår fröerna i såjord i pluggbrätt, 2-4 frö i var plugg.
Att det växer flera små lökplantor i vart plugg gör att de blir mindre känsliga för övervattning.
Sen får brättet stå varmt (rumstemperatur) och ljust för groning. Jag använder vanliga lysrör.

När alla, eller de flesta, fröerna grott ställer jag ut brättet i min vinterträdgård där jag odlar dem vidare i lite svalare temperatur, mellan 15-18 grader, (lite varmare riktigt soliga dagar).
I pluggen får de sedan växa så länge de har fin tillväxt. Jag väljer att göra så här för att spara plats och för att små lökplantor kan vara knepiga att skola om. Under tiden i plugg får plantorna svag näringsvattning. Jag ger samma dos till allt jag förkultiverar eftersom jag tillsätter näringen till bevattningsvattnet.




När de börjar se ut att vilja komma ur pluggen är det slutet av mars månad.
Då krukar jag in hela pluggen i en liten kruka 7x7 cm, utan att dela på plantorna. Nu använder jag mer näringsrik jord, en planteringsjord av bra kvalitet. Har jag plats så får lökarna stå kvar i vinterträdgården, men oftast är det kris med utrymme och då åker de ut i kallväxthuset eller i bänk.
Lök är könsliga för allt för låga temperaturer, det kan få dem att gå i blom i förtid senare under odlingen, så det är alltid lite nervöst att ställa ut dem tidigt. Men tydligen behöver de ha kommit upp i en viss storlek för att reagera med blomning, så hittills har det gått bra.






































När det sen är dags att sätta ut löken på friland, kanske i mitten på maj här nere i Skåne, så sätter jag lökarna utan att dela upp dem. De hamnar alltså ett par stycken tillsammans ute i landet. Det hämmar dem inte nämnvärt, de växer åt det håll det finns plats och puffar isär varandra. Lite mindre än om de vuxit en och en blir de, men på detta sätt får jag ut många fler lökar av min odling, och det går också mycket snabbare att sätta ut dem. Inte heller stör jag deras rötter vid utplanteringen.

Sen växer de på fint tills det är dags för skörd.
Häng gärna löken på tork och förvara den sedan i rumstemperatur. Vi har vår hängande i kökstaket, nära och bra i matlagningen.

Purjolök odlar jag på samma sätt, men den skillnaden att den sås två veckor tidigare och sätts ut en och en i landet. Jag vill de skall ha gott om plats att breda ut sina vackra blad också.
Salladslök sår jag också likadant, men sätter ut ännu tätare i landet. Blir det för tätt gallrar vi och äter.

Våga dig på lökodling från frö, det är mycket roligare, och du får dessutom friskare lökar då fröet inte löper samma risk att ha med sig sjukdomar heller.

Lycka till!






lördag 21 mars 2015

Årets potatisar

Nu är årets potatissorter satta på förgroning.
Jag tillämpar metoden förplantering. Dvs jag sätter mina sättpotatis en och en i småkrukor.


Jag har testat att förgro dem på jord i backar bara, men det fick till följd att många rötter och groddar bröts av när jag skulle ta isär dem en och en inför utsättning. Så nu får de stå en och en i småkrukor 7x7. Jag har dem till att börja med på golvet i vinterträdgården där det är både ljust och lite svalare än inomhus. Sedan får de komma ut i kallhuset (ouppvärmt växthus), men bara om temperaturen håller sig över noll. Runt den 15:e april sätter jag dem i landet. I år ser det ut att bli lite tidigare, kanske någon vecka tidigare. Mer vågar jag inte chansa. Blasten fryser bort vid minsta frostknäpp.

Det är en sån skatt att ha många olika potatissorter i förrådet :)


De favoriter jag satt i år är:

Anya: en avlång mandelvariant med fast, smakrikt kött. Min absoluta favorit. Den är inte tidigast men hinner tack vare förodingen ge bra skörd.

Mimmi: en liten rund, röd potatis. Vår favorit på  julbordet. Lätt mjölig, fin smak. Ger ingen stor skörd men är kul att odla. Fin att göra helstekt karamelliserad potatis av.

Cerisa: en körsbärsröd avlång salladspotatis med smakrikt gult kött och bra lagringsegenskaper.

Miss Blush: en rund rodnande potatis, lätt mjölig med fin potatissmak. Kul för sitt annorlunda utseende.

Cheyenne: En annan avlång röd potatis med fast kött. Mycket god och mycket hållbar. Perfekt till ugnsstekning.

Nya för mig i år är:
(alla dessa från Larsviken)

Amour: mitt val av vanlig kokpotatis i år, lätt mjölig, gul.

Allians:  en fast gul delikatesspotatis. Bra lagringssort.

Casablanca: ny tidig sort. Högavkastande. Fast salladspotatis.

Red Emmalie: en röd raritet med rödrosa kött. Fast till skillnad från andra röda jag testat.

Violetta: en helt igenom blålila sort. Skall se om denna är fastare än de jag testat tidigare.


Och till sist en ny sort från en Hollandsbeställning:

Moulin Rouge: ett syskon till Anya, dvs en korsning mellan Pink Fir Apple och Desirée.
Det här är en potatis jag är mycket nyfiken på. Tyvärr mottaglig för bladmögel, så här är förodlingen ännu viktigare. Skall ha lika utmärkt smak och konsistens som Anya, men röd skalfärg. kan knappt vänta :)
http://www.suttonelms.org.uk/moulin-rouge.html

Vill du läsa mer och se bilder på sorterna har fotografen Monika Norrby och jag en artikel i nästa Drömhem & Trädgård nr 6.

Odla lite spännande potatisar i år!
Hälsar
Anette

torsdag 19 mars 2015

Cideräpplen

I år har jag äntligen lyckats få till lite cider som faktiskt smakar "riktig cider".
Det är inte lätt och beror både på vilken typ av frukt man har tillgång till och vilken jäst som koloniserar musten mm.
Här är ett litet axplock av bilder på de frukter jag testade i höstas.
ingen av dem är frukt som man gillar att äta. Beskt, fadd smak och i bästa fall sött.












Äpplet nedan var så beskt att jag trodde det var oanvändbart, men min vän S hade dem liggande till vårt årsmöte i lördags, och se då hade det genomgått någon slags metamorfos.
Borta var syran och nu framträdde både beska och sötma. Intressant.
Att efterlagringen är viktigt visste vi, men inte att den kunde göra så stor skillnad.
Detta träd är nu inprickat på vår skånska "ciderkarta".
Resten av bilderna är bara för egen dokumentation.
Man tror man skall komma ihåg, men icke. Bäst att pricka in dem på kartan.