lördag 7 november 2015

Sekatörer, bra och mindre bra.

När jag nu ändå är inne på skador och sånt passade jag på att fota dagens blessyr.
Har ett antal olika sekatörer och de flesta funkar bra.
Men en modell (som jag annars gillar att arbeta med) har en mindre bra egenskap, så nu åker den i metallåtervinningen.Titta på fotot här:

De två röda modellerna har ett väldigt smalt mothåll (ytorna på skaften som möts när man klipper) och de slutar framför fjädern.  Den i mitten har ett mycket bredare mothåll som även sticker ut en liten bit efter fjädern.




Resultatet blir att den då och då nyper mig i handen. Det blir ibland en liten blessyr, ibland en större blodblåsa. Dålig design helt enkelt.


Så nu är det sorterad till återvinning.

Inte en dag för tidigt.

fredag 6 november 2015

Faror i odlingen?

Idag har jag tömt mitt växthus på de gamla tomatrankorna. Kom då att tänka på en sak jag vill berätta om. Med åren har min odling gått från att ha varit en trevlig hobby till att vara nästan ett arbete. Samtidigt har jag egentligen ingen trädgårdsutbildning. Bara de kunskaper jag sugit upp via böcker, trädgårdsföreningar, genom vänner och bekanta.


Ibland tänker jag att jag skulle behövt en kurs i arbetsmiljö, trädgårdsmästar-arbetsmiljö.
Vad skulle det innebära? Ja att lära sig att inte sätta ut en massa bambupinnar utan skydd för toppen (vilket jag syndar emot och följdaktligen mer än en gång varit nära att offra ett öga), att veta vilka växter som är giftiga eller fototoxiska (ger hudskador i hop med sol) och en hel del annat.
Jag har också börjat tänka på att inte alltid gå i linne och shorts, utan skydda benen mot repor, knäna mot vassa stenar och överkroppen mot allt för mycket sol. Arbetar man ute större delen av året får man ju en rejäl soldos.

Allt detta vet de flesta, men en sak jag upplevt, som kanske inte är lika vanlig och uppenbar, är att jag blir sjuk av organiskt damm.

Det började med att jag gjorde rent mitt stora växthus nåt av de första åren här på Boäng.
Att tömma ett stort växthus på gamla mögliga tomatrankor är inget kul, så jag hade låtit dem hänga kvar, en bra bit efter jul om jag minns rätt.


Alltså var de inte gröna längre, utan helt luddiga av gråmögel.
Efter en dag med att knyta ner och bära ut alla de vissna plantorna började jag må dåligt. Jag fick feber, och till slut även frossa. Jag började även hosta, mer och mer.

Till slut ringde jag sjukvårdsupplysningen, som drog slutsatsen att jag hade fått influensa.
Febern satt i ett par dagar, men hostan var desto envisare. Den tog veckor att bli av med.
När jag sedan, året efter, råkade ut för precis samma sak, feberfrossa och en hemsk hosta, så ramlade pengen ner. Det var ju arbetet i växthuset som orsakat sjukan.

Jag googlade mina symtom, för sjukvårdsupplysningen hade aldrig hört att nån blev sjuk av att riva ner vissna tomater. Underligt att de inte kände till symtomen, för de är typiska för Organic Dust Toxic Syndrom, ODTS.
Du behöver inte vara allergisk för att råka ut för det, syndromet är en toxisk reaktion i alveolerna och kan drabba vem som helst som utsätts för en rejäl dos mögel, djurdamm eller annat. Vanligt är det hos grisbönder, fågeluppfödare, sågverksarbetare och personer som gör rent silos mm. Där är det andningsskydd som gäller.
Blir man utsatt för det många gånger kan det ge lungskador, så var försiktig.



Numera tar jag ner rankorna tidigare, innan möglet tagit över helt. Jag håller alla dörrar och luckor öppna, och är det mycket mögeldamm bär jag även andningsfilter.
Det är förfärligt varmt och tungt att arbeta med skydd, men hellre det än feberfrossa och veckor med hosta.
Tipsa gärna dina trädgårdsvänner, kunskapen om ODTS verkar inte så stor.
Och här kan du läsa mer om du är intresserad. Googla Organic Dust Toxic Syndrom för mer information. Det finns även en kort video.

Ta hand om er i trädgården!
Anette

tisdag 3 november 2015

Årets potatis

Nu när vi sorterat och packat årets potatisskörd passade jag på att fota de sorter vi odlat.

Jag har en förkärlek för fasta potatissorter, men det finns även några mjöliga och givetvis i olika färger, allt för variationens skull.
Det är så härligt att kunna välja potatis efter vilken mat mat tänker tillaga.
Fasta, vaxiga Anya till en sallad eller bara serverad med lite olivolja och parmesan.
Smörigt gula Cheyenne till ugnsrostning.
Lätt mjöliga Miss Blusch till fiskgrytor och annat "såsigt" och lilla röda Mimmi till julsillen.

Nyheter för oss i år är Violetta, den mörkaste sorten på bilden. Ofta är de lila mjöliga, så jag förväntar mig att denna är det också. Kul med variationen i färg, men svårare att hitta i jorden vid skörd.
Ny är också Amour, som blev gigantisk (tror vi hoppar den nästa säsong), samt de jag kallar Röda Khmerer. Det är en sort från Kambodja med otroligt bra motstånd mot bladmögel. Blasten stod fin ända in i oktober. Sorten är mycket storvuxen (både blast och potatis) och skall bli spännande att smaka.
Även Allians och Red Emmalie är första året i odling hos oss, jag gillar att testa mycket nytt för att finna guldkornen.

Merparten av sorterna är köpta från Larsviken i Skåne samt från Baumaux i Frankrike.

Potatisen är värd en renaissance, det finns så många goda sorter för oss hemmaodlare!
Vill du läsa mer om hur jag odlar min potatis så titta här eller använd bloggens sökruta, sök på potatis förstås :)

Här är bilder för den som vill titta närmre.

God odling!
Anette




















Allians


Amour


Anya


Cerisa


Cheyenne


Mimmi


Miss Blush


Red Emmalie


"Röda Khmerer", ingen officiell sort.


Timo och Moulin Rouge

















Violetta